Vem är flykting?

Enligt FN:s flyktingkonvention:

En flykting är en person "som flytt sitt land med anledning av en välgrundad fruktan för förföljelse på grund av etnisk bakgrund, religion, tillhörighet till en viss samhällsgrupp eller politisk uppfattning, som befinner sig utanför det land, vari personen är medborgare och som på grund av tidigare nämnd fruktan inte kan eller vill återvända till det landet."

En ekonomisk migrant lämnar i regel ett land frivilligt för att söka sig en bättre framtid någon annanstans. Om personen skulle välja att återvända hem skulle de åtnjuta hemlandets skydd

Flyktingar flyr på grund av krig, konflikt eller hot om förföljelse och de kan inte återvända i säkerhet till sina hem under rådande omständigheter.

Normalt är det statens uppgift att trygga medborgarnas grundläggande mänskliga rättigheter och fysiska säkerhet. Men när civilpersoner blir flyktingar så försvinner det här skyddande nätverket.

UNHCR:s främsta roll är att se till att stater är medvetna om sin skyldighet att ge flyktingar och asylsökande skydd och handlar därefter.

Länder får inte tvinga tillbaka flyktingar till ett territorium där de riskerar att utsättas för fara och de får inte heller diskriminera flyktingar.

En flykting har rätt till asyl, en trygg fristad. Men internationellt skydd är mer än bara fysisk säkerhet.

Flyktingar bör få åtminstone samma rättigheter och samma grundläggande hjälp som vilka andra utlänningar som helst som har uppehållstillstånd i landet, och det inbegriper:

• tankefrihet
• rörelsefrihet
• inte utsättas för tortyr eller förnedrande behandling. 

Detsamma gäller ekonomiska och sociala rättigheter: flyktingar bör ha tillgång till

• läkarvård
• skolgång
• rätt att arbeta.

Om ett stort antal flyktingar oväntat kommer till ett land och söker skydd har kanske regeringen i landet inte omedelbart resurser tillgängliga för att hjälpa dem. Då kan UNHCR och andra internationella organisationer hjälpa till med

• ekonomiska medel
• förnödenheter
• tak över huvudet
• skolor
• läkarvård.

Flyktingar ska respektera asyllandets lagar och förordningar.

Ansvariga myndigheter i respektive land upprättar en asylprocess för att bedöma en persons behov av asyl.

UNHCR kan erbjuda myndigheter råd och vägledning i asylfrågor och ser också över hur olika stater efterlever 1951 års flyktingkonvention.

UNHCR rekommenderar:

• korta handläggningstider
• ett flexibelt och humant asylförfarande
• medvetenhet om hur svårt det kan vara att påvisa förföljelse.

I länder som inte har anslutit sig till internationella fördrag om flyktingar, men som ber UNHCR om hjälp, kan organisationen utföra asylbedömning och erbjuda skydd och hjälp.

1951 års flyktingkonvention, det främsta internationella fördraget i flyktingrätt, tar inte speciellt upp frågan om civila som flyr en konflikt trots att de största flyktingkatastroferna under senare år har varit ett resultat av inbördeskrig, etniskt eller religiöst våld.

UNHCR betraktar personer som flyr sådana omständigheter och vars regering är oförmögen eller ovillig att ge dem skydd, som flyktingar.

Internflyktingar flyr ofta sina hem av samma skäl som flyktingar men stannar inom landets gränser där hemlandets lagstiftning är gällande.

UNHCR har inte något speciellt mandat att bistå internflyktingar men hjälper ändå åtskilliga miljoner människor i olika krishärdar, dock inte alla internflyktingar i världen.

På begäran från FN:s generalsekreterare eller generalförsamling hjälper UNHCR  internflyktingar, förutsatt att landet i fråga ger sitt samtycke.

Var och en som söker asyl måste vanligtvis påvisa att hans eller hennes fruktan för förföljelse är välgrundad. Men i en massflyktsituation som exempelvis i Syrien eller Bangladesh är det inte möjligt att göra en individuell asylbedömning.

Under sådana omständigheter, särskilt när alla i samma grupp flyr av liknande skäl, kan det vara lämpligt att göra en "kollektiv" flyktingskapsbedömning istället för en enskild bedömning av varje person. I denna situation betraktas varje civilperson på flykt som flykting, i avsaknad av bevis på motsatsen.

Personer som varit delaktiga i krigsförbrytelser och kränkningar av folkrätten och fördrag om mänskliga rättigheter, inklusive terrorism, är inte berättigade till det skydd som flyktingar har rätt till.

Kvinnor, precis som män, kan vara utsatta för förföljelse av politiska, etniska eller religiösa skäl. Dessutom kan någon som flyr diskriminering eller allvarlig förföljelse på grund av att hon inte kan foga sig efter strikta sociala normer bli betraktad som flykting.

I Frankrike, Nederländerna, Kanada och USA är det officiellt erkänt att könsstympning är en form av könsrelaterad förföljelse och det kan vara skäl till att ge flyktingstatus.

I ett fall erkändes en kvinna som flykting då hon fruktade förföljelse i hemlandet på grund av att hon vägrade att tvinga sin dotter att genomgå könsstympning. Även i Sverige och Norge kan risk för könsstympning vara skäl att ge flyktingstatus.

HBTQI-personer kan vara berättigade till flyktingstatus på grund av förföljelse beroende på tillhörighet till viss samhällsgrupp.

Det är UNHCR:s uppfattning att personer som utsätts för angrepp, omänsklig behandling eller allvarlig diskriminering på grund av sin sexuella läggning, och vars regeringar är oförmögna eller ovilliga att skydda dem, ska bli erkända som flyktingar.