Talibanerna tar makten i Afghanistan – ett år senare

2021: Väpnade grupper erövrar snabbt stad efter stad, by efter by. Familjer tvingas fly för sina liv på ett ögonblick.

En katastrof har bara börjat när evakuering är över, flygplanen lämnar och det afghanska folket är kvar.

Scenerna från kaoset på Kabuls flygplats skapar rubriker, världen tittar på. Medkänslan för rädda och desperata afghaner är enorm.

När bilderna bleknar från våra skärmar är talibanerna vid makten och miljontals människor i akut behov av omvärldens hjälp.

Fångade i en kris

Ett år senare fortsätter rädslan och desperationen. Folket i Afghanistan är fångade i en av världens värsta kriser.

Torka, matbrist, ekonomiskt kollaps och jordbävningar krossar redan ödelagda samhällen. Samtidigt fortsätter strider och bomber att drabba en söndertrasad befolkning – som har förlorat allt.

Fördrivna familjer behöver pengar för att köpa mat, vatten och mediciner. De saknar tak över huvudet och nödhjälp som liggunderlag och filtar.

UNHCR i Afghanistan rapporterar om att nästan 20 miljoner människor – hälften av landets befolkning – lider av matbrist.

Attacken mot kvinnor och flickors rättigheter ger dem ingen chans i livet.

Vi har träffat UNHCR:s talesperson i Afghanistan, Peter Kessler, som vill berätta för dig om läget i Afghanistan ett år efter talibanernas övertagande av makten.

UNHCR: Ett år senare

"Nu har det gått ett år sedan de dramatiska scenerna utspelade sig på Kabuls flygplats. Många blev överrumplade över hur snabbt allt förändrades.

I samma stund som talibanerna tog över makten tvingades människor att fly för sina liv. I dag är fyra miljoner människor på flykt i landet.

Idag vill jag berätta för dig om hur situationen i Afghanistan har förändrats sen dess – och hur mycket hjälp som behövs.

Osynliga kvinnor

Sämst har det blivit för kvinnor och barn i landet. Kvinnorna är osynliga i det dagliga livet. Från att ha jobbat och rört sig fritt i flera decennier, begränsas nu deras rättigheter hårdare och hårdare.

Idag får kvinnor inte gå ut själva utan en manlig beskyddare. I vissa fall kan han vara kvinnans son, beskyddaren behöver bara vara tio år eller äldre.

Fattigdom och hungersnöd

Det är inte bara friheten som krossas för människorna i Afghanistan. Den ekonomiska kolappsen i landet gör att många familjer lever i extrem fattigdom – utan möjlighet att få livet att gå ihop.

I mitt jobb träffar jag ofta familjer som lider. Hungersnöden gör familjer desperata. Desperationen leder till att döttrar gifts bort. Många barn tvingas att arbeta, andra ägnar dagarna åt att leta efter mat i soptunnor.

Jag har mött flickor som undviker att vara hemma, de låtsats att de fortfarande går i skolan. Flickor är rädda för att deras föräldrar – plågade av desperation och hunger – gifter bort dem.

När du har pengar till mat och förnödenheter är desperationen inte lika akut. Därför ger UNHCR kontantstöd till utsatta familjer på flykt. De gör att familjen kan köpa det som saknas för att klara vardagen.

Behoven i Afghanistan är enorma. Idag behöver nästan hälften av Afghanistans befolkning hjälp för att överleva.

Du och din hjälp behövs mer än någonsin. Trots alla andra svåra kriser i världen får vi inte glömma bort människorna i Afghanistan. Deras röster förtjänar att bli hörda."

Av Peter Kessler för UNHCR i Afghanistan

PS: Krisen i Afghanistan är akut. Människor har varken mat eller vatten, de behöver dig. Hjälp en familj i nöd idag!

Under de senaste 12 månader har förbuden för kvinnor ökat:

• Afghanistan är det enda landet i världen där flickor är förbjudna att gå i gymnasiet.
• Kvinnor får inte arbeta utanför hemmet, med undantag för några få sektorer och i särskilda roller.
• Det finns inga kvinnor i regeringen. Det finns ingen minister för kvinnofrågor. I praktiken har kvinnors rätt till politiskt deltagande försvunnit.
• De måste täcka sina ansikten offentligt.

De strikta förbuden begränsar kvinnors chans att:

• Försörja sig själva.
• Få hälsovård och utbildning.
• Undkomma våld.
• Utöva sina rättigheter.

Förbuden begränsar Afghanistans chanser att hitta en väg framåt i krisen.

Källa: UNHCR