• Shahad ler bland sina nya vänner. Den unga syriska flickan förlorade två syskon och skadades svårt när hennes hem i Syrien jämnades med marken. © UNHCR / E.Dorfman

Såren från kriget

Fyra-åriga Shahad, namnet betyder "den sötaste delen av honungen”, föddes i en by nära staden Hama i västra Syrien. Hennes far, Yehia, är jordbrukare. Före kriget levde  familjen "det bästa livet”, minns han.

I september förra året jämnades deras familjehem med marken. Shahads 10-årige bror, Jasim, lillasyster Aya, som inte ens var två år, och fem andra familjemedlemmar dödades. Räddningspersonalen som drog fram Shahad ur spillrorna såg det sargade ansiktet och de silkeslena lockarna som hade slitits bort från hennes huvud.

Familjen skyndade till en lokal klinik. Där arbetade en överbelastad sjukvårdare som hastigt sydde ihop hennes sår och sen bad familjen att gå. De hade inte ens tid att göra rent såret ordentligt, berättar Yehia. Hela familjen flydde till gränsen. På vägen blev de stoppade vid flera vägspärrar där de fruktade att bli fängslade. Sjutton timmar senare, mitt i natten, kom de till  Libanon med bara en resväska.

Shahad är en av cirka 1,6 miljoner syrier, ungefär hälften av dem barn, som har tvingats lämna sina hem för att nå säkerhet i grannländerna. Om inbördeskriget fortsätter förustpås antalet människor på flykt i grannländerna uppnå ofattbara 3,45 miljoner i slutet av 2013. Nu har FN gått ut med sin största humanitära vädjan om pengar någonsin, för att kunna ge livräddande hjälp till människor som Shahad.

Hjälpen riktas redan till de mest sårbara, även de 75 % som likt  Shahad inte bor i läger utan i stadsmiljö. Sönderfallen infrastruktur och överbefolkade byar och städer innebär att flyktingfamiljer som Shahads möter en osäker framtid. Hundratusentals har överlevt på egna besparingar. När pengar tar slut blir det svårt klara av vardagslivet. Om inte FN och dess samarbetspartner når ut med mer hjälp, kan de här människorna bli än mer utsatta för exploatering, hunger och sjukdomar.

Shahad och hennes familj lever långt ifrån ett normalt liv i grannlandet Libanon. De bor i en halvfärdig skola i den sydliga staden Sidon. De delar byggnaden med mer än 650 andra flyktingar.

Familjen registrerade sig hos UNHCR förra året och får därför grundläggande nödhjälp som madrasser, filtar, köksredskap och hygienartiklar. Biståndsorganisationer har ordnat el till byggnaden, toaletter och rent dricksvatten. Flyktingar får även matkuponger .

Men familjen står inför svåra utmaningar. Yehia är daglönare för att tjäna extra pengar till mat, men jobben är få. Varje morgon stiger Yehia upp vid fem för att ställa sig vid vägkanten i hopp om att  få arbeta under dagen för en lön på  cirka 60 kronor. Han säger att han ibland går utan mat så att hans två överlevande barn ska kunna äta.

Yehia vill skicka Shahads äldre syster till skolan men har inte råd med skolskjutsen (den libanesiska regeringen, med UNHCR:s stöd, betalar kursavgiften). De fick nyligen sällskap av hans far, som har diabetes och hjärtproblem, hans bror, som återhämtar sig från grantsplitter i benet och hans syster vars man och svägerska har dödats. De är alla beroende av honom. Hans fru Fatima pratar väldigt lite, hon sörjer fortfarande förlusten av sina barn.

Shahad och hennes syster Raghad, sex år gammal, lider av mardrömmar. Om kriget fortsätter, och om den lilla hjälp familjen tar emot tar slut, vet inte Yehia hur familjen ska kunna överleva. Han oroar sig för vilken effekt kriget har på sina barns framtid. "De har sett krig", säger han sorgset. "De har sett ... allting." Yehia, som många andra föräldrar, gör vad han kan för att hålla sin familj vid liv. Men han kommer inte att kunna göra det ensam.

Ulrika Forsberg

Webbansvarig