• En litet barn håller sig fast i en man när de flyr från strider i Mosul.
    En litet barn håller sig fast i en man när de flyr från strider i Mosul.

Invånare fångade i terrorns Mosul

Invånare berättar om extremister som skjuter ner civila som flyr strider i Mosuls gamla stadsdel. Samtidigt är tusentals människor fångade i staden och används som mänskliga sköldar.

Gömmer sig i källaren

Under tiden extremister kontrollerade staden räckte det med att ha en packad ryggsäck för att bli dödad.

När hans brorson blev skjuten bestämde sig Abu Taha för att gömma sig i källaren med sina nio barn, i väntan på att striderna skulle sluta. När irakiska regeringsstyrkor till slut tog sig fram till hans kvarter – vågade familjen äntligen komma fram.

Tårar av lättnad

En dag senare befann sig familjen i flyktinglägret Hammam al-Alil söder om Mosul. Abu Tahas var lättad och ögonen fyllda av tårar.

– Jag kan inte beskriva hur glad jag är. Här är allt väldigt bra jämfört med Mosuls gamla stad. Om jag börjar beskriva de tragedier som vi har genomlevt, kommer jag inte att kunna avsluta historien idag, berättar han.

Civila mänskliga sköldar

Veckan före 21 juni lämnade omkring 20 000 människor sina hem i västra Mosul. De flesta flydde undan intensiva gatustrider när irakiska styrkor försökte ta tillbaka kontrollen över det sista området som hölls av extremister.

Invånare som är fångade i staden riskerar sina liv i desperata försök att korsa frontlinjen. Krypskyttar riktar sig avsiktligt mot civila mål.

– Civila används som mänskliga sköldar. Den intensiva striden sker nu på marken, gata för gata, hus för hus och riskerna för civila är större än någonsin, berättar Bruno Geddo, UNHCR:s chef i Irak.

Slut på mat

För de tiotusentals civila som fortfarande är fångade i Mosuls gamla stad är maten nästan slut. Det finns varken el eller rent vatten. Det orsakar sjukdom och hunger, särskilt bland barn och äldre som är för svaga att fly.

Socker och vatten

I lägret tar Abu Taha ut en påse med pyttelite socker ur sin plånbok. Under belägringen blandade han socker med vatten för att hålla sina barn vid liv.

– Nu äter och sover barnen igen, långt borta från rädslor, berättar han medan han pekar mot sin sexåriga dotter Zahra, som har blivit döv av bomber och raketanfall runt deras hem i Mosul.

– De har inte slutat äta sedan vi anlände igår. De var så hungriga, säger han.

Abu Tahas fru Amira tillägger att de blivit sjuka efter att ha druckit smutsigt vatten från brunnar.

875 000 människor har flytt Mosul

Enligt regeringens siffror har mer än 875 000 människor flytt från Mosul sedan striden om att återta staden började i oktober 2016, nästan 700 000 från västra Mosul.

Över 679 000 människor är fortfarande på flykt från sina hem – de flesta i bor i läger runt Mosul.

Ulrika Forsberg

Webbansvarig
  • Maria var 6 år när hennes syster försvann. Familjen levde i skräck från gängvåld och flydde till Mexiko.
    Maria var 6 år när hennes syster försvann. Familjen levde i skräck från gängvåld och flydde till Mexiko.

Kvinnor utsatta för gängvåld i El Salvador

När Maria var sex år försvann hennes stora syster Isabel.

– Du måste ha hört talas om Pandilleros. Vi är säkra på att de gjorde så att min syster försvann, säger Maria.

Kvinnor utsatta för gängvåld i El Salvador

Maria och hennes familj - en bror och sex systrar - bor i San Salvador, huvudstaden i El Salvador. Gängvåld gör staden livsfarlig för kvinnor att leva i.

Pandilleros eller Mara

Organiserade brottsliga gäng – kända som Pandilleros eller Maras – har gjort den här delen av Centralamerika till en av de mest våldsamma och farliga platserna på jorden.

Kvinnor under 24 år som bor i stadsområden är de vanligaste mordoffren – en beskrivning som passar Isabel ... och hennes sex andra systrar.

Isabels försvinnande

Maria knyter sina händer hårt när hon pratar om Isabels försvinnande. Det var åtta år sedan. Nu är Maria 14 år, hon beter sig som någon som har vuxit upp för snabbt.

Hennes mamma var gravid med yngsta systern Melody när Isabel försvann.

– Mamma var så förstörd över Isabels försvinnande att Melody föddes för tidigt. Hon tillbringade sina första två månader i kuvös. Hon var liten som en fågel. Vi var rädda att hon skulle dö, berättar Maria och fortsätter:

– Mamma gav aldrig upp på Isabel. Hon letade efter henne i tre år. Men alla visste att hon aldrig skulle komma tillbaka.

Rekrytering till gäng

Systrarna var inte de enda i fara. Gängen började trakassera Marias bror Michael när han bara var 13 år. De ville att han skulle bli medlem i gänget och följa med när de terroriserade staden med utpressning, kidnappning, sexuella övergrepp och mord.

Michael flyr till Mexiko

Michael vägrade, men gänget accepterar inte ett nej. De slog honom till att säga ja - han vägrade fortfarande. När det stod klart att de snart skulle döda honom flydde Michael till Mexiko.

Måltavla för gängvåld

Michaels flykt gjorde det inte lättare för Maria.

– I skolan var jag måltavla för mobbare och gäng. Jag antar att jag alltid har varit lite konstig. Jag älskade att plugga och hade en passion för anime. Du vet anime, eller hur? Den japanska animationen.

– I början trodde jag att jag gjorde något fel som irriterade dem, men jag vet att vilken ursäkt som helst var tillräckligt bra för att plåga en tjej. Skolan var inte en säker plats.

Maria hoppade av skolan i årskurs sex på grund av de ständiga hoten från gängen. Hon ville inte gå samma öde till mötes som sin syster Isabel.

Fantiserar om ett bättre liv

Maria hamnade allt längre efter i sina studier. Hon stannade hemma och tog ta hand om sina yngre systrar och övade sig på att rita och måla. Maria fantiserade om ett bättre liv - ett liv där de inte behövde vara rädda.

Familjen flyr

Rädslan blev outhärdlig.

Marias föräldrar bestämde sig för att lämna landet. En av deras döttrar bodde i Mexiko, liksom sonen Michael. Planen var att åka dit.

De samlade familjen för att fly till säkerhet. Två av döttrarna kunde inte följa med.

Med tunga hjärtan packade de så mycket som de orkade bära. För Maria var den viktigaste ägodelen ritblocket och några pennor.

Buss till Mexiko

De gick ombord på en buss och tog farväl av sitt älskade land. Den utsatta familjen anlände till den mexikanska gränsstaden Tucumán tidigt nästa morgon.

De tillbringade natten i ett trångt litet rum – hungriga och utmattade.

– Jag kunde inte sova den natten. Mina systrar kunde inte följa med oss ​​och jag var rädd att något skulle hända dem. Jag hade ont i magen av hunger och golvet var svårt att sova på. Min kropp var utmattad och mitt huvud klarvaket. Jag visste inte var jag var. Så småningom slumrade jag till, när min mamma sa att allt skulle bli bra, berättar Maria.

Söker asyl

Nästa morgon gjorde de sin asylansökan hos mexikanska flyktingorganet (COMAR). De fick höra att UNHCR skulle hjälpa dem - en stor lättnad för en rädd och trött familj.

Hjälp från UNHCR

Medan de väntade på att asylansökan skulle behandlas träffar Maria en av UNHCR:s psykologer. Hon fick hjälp med att hantera allt som har hänt. Från att förlora sin syster och att leva i ständig rädsla, till att lämna allt hon visste och älskade bakom sig i El Salvador.

Hon går i komma-ikapp-klasser för att vara redo att återvända till skolan.

Maria tillbringar mycket av sin tid på UNHCR:s center för migranter och flyktingbarn – en plats där hon kan känna sig säker, njuta av varma måltider, delta i lektioner och leka med andra barn som befinner sig i liknande situationer. Helt enkelt bara vara barn igen.

Planer för framtiden

Maria har stora planer för framtiden, trots att hon oroar sig för att återvända till skolan, eftersom hon var tvungen att hoppa av i sjätte klass. Ändå ser hon på framtiden med tillförsikt nu när de är säkra. Hon tar fram sitt ritblock och ler.

– Känner du till trestegstekniken för en bra teckning? Det är enkelt, alla kan lära sig det. Du behöver tre saker: en blyertspenna, en filtpenna och en bläckpenna. Du väljer ett motiv och använder blyertspennan först, sedan färglägger du, och slutligen använder du en bläckpenna till detaljerna.

– Tyvärr har jag inte mina egna färgpennor här, men jag kan visa dig den här lilla målningen.

Samla blå krabbor i Japan

Marias penna dansar runt på pappret när hon ritar Squirrtel, en Pokémon-karaktär från det klassiska spelet. Sen börjar hon skriva ner sin önskelista för framtiden.

Hennes första önskan är att studera grafisk design och gå ut gymnasiet. Sen vill hon gå på universitetet och bli arkitekt. Slutligen skulle hon älska att flytta till Japan, där hon planerar att bygga sitt eget akvarium och samla blå krabbor.

Maria packar ner sitt ritblock och sin önskelista i sin väska. Hon behöver koncentrera sig på skolan och vara tålmodig eftersom familjen väntar på att deras asylansökan ska godkännas. Då kan hennes nya liv äntligen börja.

Alla namn har ändrats för att skydda personerna.

Ulrika Forsberg

Webbansvarig
  • Systrarna har flytt från sexslaveri, våldtäkt och misshandel i Honduras.
    Systrarna har flytt från sexslaveri, våldtäkt och misshandel i Honduras.

Sexslavar och gängvåld i Honduras

Hur långt kan en mamma gå för att skydda sin dotter från att bli en gängledares sexslav?

Priscilla gjorde allt hon kunde. Till slut lyckades hon rädda sin dotter. Men det var till ett högt pris.

Kriminella gänget Mara

Priscillas familj levde en gång ett fridfullt och glatt liv i Honduras. Hon och hennes man drev ett familjeföretag som gjorde bakverk, färska juicer och kakor.

Sen kom det kriminella gänget Mara - även känd som Pandilla – till grannskapet.

Först oroade sig inte Priscilla. Maran bråkade inte med dem, utan störde bara personer som gjorde olagliga saker.

Det förändrades snabbt.

Trakasserier, mord och utpressning

Maran började trakassera affärsägare, skrämde och utpressade dem med en så kallad "krigsskatt" (war tax).

Företagares hem och affärer plundrades. Om någon vågade motsätta sig gänget, dödades de och kroppen dumpades i floden.

Priscillas vän och granne var en av dem som motsatte sig gängets utpressning. Hon och hennes två barn dödades.

Maran visar ingen nåd

Maran visar ingen nåd, inte ens mot barn, som de ofta rekryterar som informatörer och spioner.

Skydda familjen

Efter att hennes vän mördades visste Priscilla att hon var tvungen att vidta åtgärder för att skydda sin egen familj.

Hon sa till gänget att hon skulle ge dem vad de ville, bara de lämnade hennes familj ifred. De kom överens, men lugnet varade inte länge.

Några dagar senare bråkade en annan granne med gänget mitt i natten. Skott avlossades. Polisen kom och förde bort familjen.

Gänget kom tillbaka nästa dag och brände ner huset.

Priscilla hoppades att hennes överenskommelse med Maran skulle hålla i sig. Men de ville ha mer än pengar.

Dotter utvald som ”flickvän”

Priscilla var ensam hemma när en främling kom in och viftade med en pistol. Hon försökte att inte visa sin rädsla när han bad om hennes äldsta dotter. Han berättade för henne att den unga kvinnan hade blivit utvald för att bli hans chefs "flickvän".

Priscilla skakade av rädsla när hon försökte förklara att hennes dotter inte var hemma och att hon inte visste när hon skulle komma tillbaka.

Kvinnliga mordoffer

Honduras är det land i världen med flest kvinnliga mordoffer - de flesta under 24 år. Gruppmedlemmar tar ofta "flickvänner" som de våldtar, misshandlar och dödar.

Den natten bestämde Priscilla och hennes man att det var nödvändigt att göra något snabbt. De började planera sin flykt, men det var inte så lätt med en affär, ett hus och fyra barn att ta hand om.

"Väntar du på att de ska döda er allihop?"

Några dagar senare hände något som fick dem att inse att de inte kunde vänta längre.

Priscilla arbetade i bageriet när en man kom in och bad om vatten för att tvätta sig. Hans händer var täckta av blod. När han stod över handfatet och lät vattnet färgas rött frågade han var hennes dotter var.

Priscilla sa att hon inte visste, men budskapet var tydligt.

När mannen gick ringde hon sin bror. Hon var livrädd. "Väntar du på att de ska döda er allihop?" frågade han och insisterade på att de genast måste fly.

Priscilla stängde sin affär, packade ihop sina saker och flyttade sin familj till ett annat område i samma stad.

Identifiera en kropp

Ett tag verkade det som att de skulle komma tillbaka till vardagen igen. Men då fick hon ett samtal från polisen som bad henne att identifiera en kropp som hade torterats svårt. Det var hennes bror.

Mitt i pistolstrid

Hon såg inget slut på det fruktansvärda våld som plågade landet. När hon gick för att lämna sina barn på skolan hamnade de mitt i en pistolstrid mellan två rivaliserande gäng.

Hon hade förberett sina barn för en sådan situation. De visste att de skulle springa och gömma sig så att de inte skulle träffas av kulor.

Barnen såg flera människor skjutas ihjäl på gatan från sitt gömställe.

När Priscillas man äntligen hittade barnen var de i chock. Föräldrarna tog dem ut ur skolan och behöll dem hemma.

Fullständig förtvivlan

Priscilla kände fullständig förtvivlan. Fanns det ingen plats där de kunde vara säkra?

De hade nästan inga pengar kvar eftersom nästan allt hade gått till "krigsskatten".

Hon visste att de bara hade dagar eller timmar innan Maran skulle komma för att hämta hennes dotter - och hon skulle inte kunna stoppa dem.

Hon och hennes man tog det svåra beslutet att lämna allt bakom sig – hemmet, sin affärer, sina vänner och släktingar - och lämna Honduras för alltid.

Buss till Mexiko

Den natten la de alla sina besparingar på bussbiljetter för hela familjen. De kom så långt som Hidalgo på gränsen till Mexiko. En främling skjutsade de resten av vägen till Mexikanska flyktingorganet (COMAR).

”En bicho rara” (knäppis)

De var äntligen säkra, men Priscillas mådde inte bra. Den extrema stress hon varit under de senaste åren resulterade i ett nervöst sammanbrott när de fyllde i sina flyktingansökningar.

– Jag var förlorad och rädd. Jag kände inte någon, och jag kände mig som en bicho raro [knäppis]. Jag skrev snabbt under alla papper så att vi kunde gå ut och gråta utan att folk tittade på oss.

Extrem stress

Hennes man försökte trösta henne och sa att allt skulle bli bättre nu. Men det kommer att ta tid innan Priscilla och hennes barn återhämtar sig från de hemskheter de har upplevt.

Barnen visade också tecken på extrem stress. De drabbades av magbesvär, migrän och hjärtklappning under de första veckorna i Mexiko.

Ett nytt liv är möjligt

Trots alla besvär inser Priscilla och hennes familj att ett nytt liv är möjligt, och att det blir bättre.

De vet att de ska vara tacksamma över att de har varandra, och blir vana vid den ovanliga känslan av säkerhet.

Stöd från UNHCR

UNHCR-personal i området har varit stöttande och besöker ofta familjen. Priscilla får kontantstöd från UNHCR. Det hjälper till att betala mat och hyran för deras lilla lägenhet.

Flyktingstatus

Och slutligen har goda nyheter kommit – deras ansökan om flyktingstatus har godkänts.

De kan stanna i Mexiko, låta sina barn återvända till skolan och kanske starta ett företag igen.

Långsamt kan deras liv återvända till det normala, med lugn och nya möjligheter.

Alla namn har ändrats för att skydda personerna.

Ulrika Forsberg

Webbansvarig

Blodigt gängvåld i Honduras

Gängvåld i Guatemala, El Salvador och Honduras har varit en tyst kris som inte längre kan ignoreras.

Hänsynslöst och brutalt våld har gjort Centralamerika till en av de farligaste och blodigaste platserna i världen.

Tusentals barn och familjer flyr för att överleva.

UNHCR finns där och hjälper, och jobbar outtröttligt för att skapa ro i deras sönderslagna liv.

Flyktingar

Antalet flyktingar och asylsökande från länderna i Centralamerika har ökat från 20 900 människor 2012 till 146 000 år 2016.

Antalet ensamma barn som flyr har fördubblats varje år sedan 2011.

Ulrika Forsberg

Webbansvarig