Tidslinje: Gulfkriget 1991

Gulfkriget, eller Kuwaitkriget, var ett krig mellan Irak – som invaderar Kuwait – och allierade trupper, ledda av USA.

2 augusti 1990: Irak invaderar Kuwait.

Augusti 1990–januari 1991: Nästan 1 miljon människor – tredjelandsmedborgare, många som var gästarbetare – flyr från Irak och Kuwait. Jordanien, det viktigaste transitlandet, hjälper majoriteten av dem innan de åker vidare till sina hemländer.

Saudiarabiens förhållande till grannlandet Jemen i söder försämras under Kuwaitkriget, då Jemen inte stödjer de allierade. Mer än 850 000 jemeniter lämnar Saudiarabien och åker hem.

17 januari 1991: Allierade trupper under USA:s ledning startar luftkrig i Irak – Operation Ökenstorm.

Slutet av januari 1991: 15 000 irakier flyr till Jordanien, 3 500 till Iran och 320 till Syrien. De flesta bor hos släktingar eller värdfamiljer, bara en bråkdel söker skydd i läger.

24 februari 1991: Kriget på marken inleds. När ryktet om irakiska arméns nederlag sprider sig bryter oroligheter ut i ett riktigt uppror i det shia-dominerade södra Irak.

Ett liknande uppror följer i norr. Irakiska kurder tar snabbt över stora delar av regionen – inklusive mycket av den oljerika regionen Kirkuk.

Båda upproren slås ner mycket brutalt.

Mitten av mars 1991: Nu har 60 000 irakier flytt till grannländerna i rädsla för hämndaktioner. Mer än hälften till Iran och över 23 000 till Jordanien.

Många fler är på flykt inom Irak. I södra Irak flyr cirka 90 000 irakier till de allierades områden eller söker skydd i Saudiarabien.

Slutet av mars 1991: Inne i Irak hindrar styrkor som är lojala med Saddam Husseins regeringen i Bagdad ett uppror av irakiska shiamuslimer i söder. Mer än 30 000 människor beräknas ha dött.

Iran har nu tagit emot mer än 70 000 irakiska shiiter.

Bagdads armé går till motattack i de norra Kurdisk-kontrollerade regionerna och erövrar Kirkuk på några timmar. Masspanik bryter ut över regionen och orsakar en enorm massflykt i de snöiga bergspassen som leder till Iraks gränser.

April 1991: I mitten av april har 1 miljon irakiska flyktingar sökt skydd Iran. UNHCR startar en massiv luftbro och pumpar in nödhjälp i Iran. Behoven är massiva.

I norr överstiger antalet irakiska kurder – som bor i tältläger i snötäckta bergsluttningar på vardera sidan om gränsen till Turkiet – till 500 000 människor. 100 000 människor på flykt är utspridda utanför lägren. De är i stort behov av skydd och hjälp.

Hjälporganisationer ger akut nödhjälp. En militärstyrka från 13 allierade nationer ger logistiskt stöd med 200 flygplan och 20 000 militärer och civila som arbetar för att rädda de fördrivna.

Mellan mars och maj 1991 beräknas mer än 500 irakier ha dött av kyla, hunger och sjukdom varje dag i de avlägsna gränsområdena i Turkiet och Iran. Spädbarnsdödligheten är tragiskt hög.

Den enda lösningen för många familjer är att återvända hem med stöd från hjälporganisationer. Läget i Irak är fortfarande väldigt osäker.

5 april 1991: FN:s säkerhetsråd antar resolution 688 som kräver att den irakiska regeringen upphör med förtrycket av irakiska civila och låter internationella organisationer hjälpa till.

Regeringar i väst skapar ”säkra områden” som patrulleras av allierade flygplan.

UNHCR, under ledning av flyktingkommissarie Sadako Ogata, får uppdraget att "åta sig fullt operativt ansvar" för att hjälpa flyende irakierna.

Strax därefter startar USA:s president George Bush "Operation Provide Comfort" för att upprätta en "säkerhetszon". Irakiska kurder som är på flykt börjar vandra tillbaka till sina hemområden.

18 april 1991: Den irakiska regeringen godkänner att FN hjälper irakiska kurder i gränsområden. Några av de 1,3 miljoner irakiska flyktingarna i Iran börjar återvända till sitt hemland under skyddet av flygförbudszoner över de koalitionsförklarade ”säkra områden”.

Mitten av maj 1991: 80 000 irakiska flyktingar åkt hem från Iran. UNHCR har 334 fältpersonal på plats i Irak, Iran och Turkiet i juni.

I mitten av juni 1991: I andra veckan av juni har nästan 1 miljon irakiska flyktingar och internflyktingar vandrat (trekked) hem. Fortfarande lever 600 000 flyktingar i Iran och 13 400 i Turkiet.

Under sommarmånaderna fortsätter människor på flykt att åka hem, speciellt till de norra ”trygga områdena”.

En styrka på 500 FN-soldater i norra Irak underlättar hjälparbetet och lugnar den återvändande befolkningen.

Omfattningen av förstörelse efter den irakiska armén är massiv och 640 000 människor är fortfarande på flykt.

Tidigt september 1991: I Iran lever 70 000 irakiska flyktingar fortfarande i läger, 50 000 bor med släktingar och vänner.  5 000 flyktingar är kvar i Turkiet i ett läger nära Silopi, varifrån cirka 100 människor återvänder dagligen.

Slutet av september 1991: UNHCR startar ett renoveringsarbete som förser lerahus med plåttak till 350 000 människor i norra Irak.

För att hjälpa människorna att bygga upp sina hem hyr UNHCR 1 600 lastbilar som packas med byggmaterial som skickas till provinserna Sulaimaniah, Erbil och Dohuk i irakiska Kurdistan.

3 300 nödbostäder till 40 000 människor skickas till Iran.

Okt-dec 1991: Situationen i Irak förblir osäker. I oktober inleds nya militära operationer från armén i Bagdad som tvingar 200 000 människor i norr på flykt under en tvåmånadersperiod, vilket innebär att antalet internflyktingar i Irak är mer än 700 000 i december.

Eran av krig och flykt i Irak går in i en ny fas.

Källa: unhcr.org - Chronology: 1991 Gulf War crisis