Bara två veckor gammal och redan på flykt i Irak

Rahav är bara en månad gammal, men har redan tillbringat större delen av sitt liv på resande fot. Två veckor efter sin födelse tvingades hennes familj att lämna sitt hem i Irak. Tillsammans med tusentals andra jazidiska familjer flydde de staden Sinjar när den erövrades av beväpnade grupper i början av augusti.

Nu sover Rahav lugnt i en trasig trävagga insvept i en filt. Hon verkar lyckligt ovetandes om den svåra resa som hennes familj har gått igenom. När hennes mamma Chenar berättar om deras flykt blir pressen hon är under uppenbar.

"De började attackera vår by vid två på natten", berättar hon för UNHCR. Hon sitter på betonggolvet i en gammal byggnad där hennes familj har bott sedan mitten av augusti. "Så vi flydde. Vi lämnade våra hem och hamnade här."

Familjen har nyligen anlänt till den kurdiska regionen i norra Irak där de fått skydd. De ska snart flytta till nybyggt läger, som redan är hem för 650 familjer.

Nio nya flyktingläger är klara och ska ge skydd till de 1,8 miljoner människor som tvingats på flykt i Irak i år. Allt fler irakier flyr det förvärrade våldet i landet, och UNHCR planerar för ytterligare sex läger.

Familjen hade en fruktansvärd resa. Efter beslutet att fly, packade Chenar och och hennes man Naif bilen och lämnade sitt hem med nyfödda Rahav, sina två unga söner och svärfar.

De tillbringade en vecka att köra från stad till stad i jakt på säkerhet. När bilen gick sönder tvingades Chenar att sälja sina smycken för att betala för reparationerna.

"Under tre dagar hade vi varken mat eller vatten”, säger hon. "Hela vägen hit sov mitt barn i en låda för tomater."

De nådde till slut byn Khanke i irakiska Kurdistan, de var i trygghet men utblottade. Sedan dess har de bott på en bakgård tillsammans med flera andra jazidiska familjer. De tillbringar sina dagar under en plåtmarkis för att skydda sig från den heta sommarvärmen.

"När vi kom till Khanke var det ingen som hjälpte oss", säger hon. "Vi sov på golvet, det fanns inga toaletter, och inget vatten. Vi var tvungna att tvätta oss i grannarnas hus."

Livet på bakgården var svår. Att nu få flytta till ett nytt flyktingläger i Khanke gör henne glad. Där kommer de att få ett tält, madrasser, filtar och andra nödvändigheter från FN:s flyktingorgan UNHCR.

UNHCR jobbar nu med att förse varje tält med el, eget vatten och egen toalett. 

"Jag är inte säker på hur livet kommer bli, men jag är säker på att det kommer att bli bättre än det här", säger Chenar.

Hon är mest orolig över hur familjen ska klara sig under den kommande vintern. Då blir det kallt och kraftiga skyfall är vanligt.

Några hundra meter bort har arbetet med att bygga nya tältgrunder med golv och väggar av betong redan börjat. De nya tälten ger bättre skydd under vintern när temperaturen kan sjunka till noll-gradigt.

Senare, när familjen har flyttat in i tältet kan Chenar slappna av. Hon lägger ner Rahav och stänker vatten utanför för att slippa att damm blåser in. Men hennes svärfar sitter med benen i kors i ett hörn, begraver sitt ansikte i händerna och börjar gråta.

"Vi känner alla samma smärta, men min svärfar är verkligen förtvivlad", säger hon. "Varje gång han ser sig omkring och ser oss i den här situationen och på denna plats, börjar han gråta."

Av Charlie Dunmore i Khanke Village, Irak