Dejans historia om sin vän i Sarajevo

Kära vän,

Jag kommer fortfarande ihåg den matchen. Vårt lag vann och vi var så otroligt glada. Vi trodde att vår lycka skulle vara för evigt. Vi hade fel.

Jag kommer fortfarande ihåg vår gata. Vår stadsdel. Vi delade så många lyckliga stunder och trodde att vi växte upp på den bästa platsen på jorden. Vi hade fel.

Jag kommer fortfarande ihåg din födelsedagsfest. Din 13-årsdag. Jag minns smaken av din mormors mat. Jag minns låtarna vi sjöng. Jag minns inte att vi sa hejdå.

Några dagar senare kidnappade inbördeskriget vår barndom. Vår stad var under belägring, men på något sätt hittade mina föräldrar en väg ut. Vi hittade fred och frihet i ett nytt land, långt hemifrån.

Så småningom hittade jag ett nytt lag att spela fotboll med. Inte lika bra som vårt lag, men tillräckligt bra för att jag skulle få tillbaka leendet på läpparna. Vårt nya grannskap var trevligt och jag fick nya vänner. Nya födelsedagar fanns att fira och hålet i mitt hjärta läkte sakta.

Mitt nya hemland gav mig nästan allt tillbaka. Allt utom det oersättliga. Du.

Jag kommer fortfarande inte ihåg att vi sa hejdå till varandra. När jag lämnade din födelsedagsfest kunde jag aldrig tro att det var vår sista stund tillsammans, någonsin. Din sista födelsedag.

Läs om bakgrunden till kriget på Balken och se en film med Edison och Elvin.