En miljon syrier är på flykt i Libanon

Nu är en miljon människor från krigets Syrien på flykt i Libanon, och landets resurser är på bristningsgränsen.

3 april, 2014
Mahmoud, 15 år, är syrisk flykting i Libanon. Han bor med sin familj på underjordiskt härbärge i El Akbiya.
Foto: UNHCR/S. Baldwin
Mahmoud, 15 år, är syrisk flykting i Libanon. Han bor med sin familj på underjordiskt härbärge i El Akbiya.

Nu är en miljon människor från krigets Syrien på flykt i Libanon, och landets resurser är på bristningsgränsen.

Den över tre år långa konflikten i Syrien har tvingat 2,5 miljoner utsatta människor att lämna sina hem för att söka skydd hos FN:s flyktingorgan UNHCR i grannländerna. En miljon av dem har flytt över gränsen till Libanon. Det gör Libanon till det land i världen som har det högsta antalet flyktingar per invånare, med över 220 flyktingar per 1000 invånare. I många städer och byar bor det fler syriska flyktingar än libaneser.

Krisen visar inga tecken på att mattas av. Antalet människor som flyr från kriget i Syrien ökar varje dag. I april 2012 befann sig 18 000 syriska flyktingar i Libanon, i april 2013 var siffran 356 000 och nu, i april 2014 är det en miljon.

Varje dag söker 2 500 människor skydd hos UNHCR i Libanon, det är fler än en person varje minut.

"En ökning av ett lands befolkning med en miljon krigsdrabbade människor skulle ha betydande inverkan i vilket land som helst. För Libanon, en litet land med egna problem, blir effekten ofattbar", säger António Guterres, UNHCR:s högsta chef och FN:s flyktingkommissarie. "Det libanesiska folket har visat en enastående generositet till dem som kommer, men får kämpa för att klara av situationen. Vi kan inte låta dem bära den bördan på egen hand."

Infrastrukturen är på gränsen att brista

Trycket på Libanon är enormt. Landet har drabbats av allvarliga ekonomiska konsekvenser till följd av inbördeskriget i grannlandet. Investeringar i landet har minskat, liksom handel och turism. De offentliga utgifterna har ökat på grund av större efterfrågan på allt från vatten och avlopp till elektricitet, utbildning och sjukvård.

Världsbanken uppskattar att kriget i Syrien har kostat Libanon 16,13 miljarder kronor i utebliven näringsverksamhet under 2013. Som en direkt följd av det riskerar 170 000 libaneser att hamna i fattigdom i slutet av detta år. Lönerna rasar och familjer kämpar för att få vardagen att gå ihop.

Hela landets infrastruktur är svårt ansträngd, vilket förstås påverkar såväl invånarna som flyktingarna. Renhållning och avfallshantering har kraftigt försämrats. Vårdcentraler och sjukhus är överfulla och tillgången till rent vatten har minskat. Lönenivåerna sjunker i takt med att tillgången på arbetskraft ökar. 

"Trots att stödet från omvärlden till Libanon ökar, är det fortfarande på en nivå som är helt ur proportion till vad som behövs", säger Guterres och fortsätter: ”Att hjälpa Libanon ekonomiskt är inte bara en skyldighet, det krävs också för att stoppa ytterligare urholkning av fred och säkerhet i den här bräckliga regionen".

Förra året gick regeringarna och FN ut med en vädjan till andra stater och partner om 1,89 miljarder amerikanska dollar för att hantera krisen i Libanon för 2014. Trots att omfattning av den humanitära krisen växer, och de svåra påfrestningarna på Libanon ökar, är budgeten bara finansierat med 13 procent. 

De syriska flyktingbarnen

Hälften av de syriska flyktingarna i Libanon är barn, 400 000 av dem är i skolåldern. Offentliga skolor har hittills tagit emot runt 100 000 syriska flyktingbarn. Möjligheten att ta emot ännu fler är starkt begränsad.

De flesta av barnen går inte i skolan. Att de går miste om sin skolgång skadar deras barndom och framtidsutsikter. Utbildning ger inte bara kunskaper, utom ger också barnen ett friskare och bättre liv, skyddar dem mot att bli utnyttjade och ger dem en möjlighet att växa upp som hela människor.

"De syriska barnen i dag, är de som formar Syrien i morgon. Vi måste se till att de har den kompetens som krävs för att möta de stora utmaningar som väntar dem i många år framöver."

Publicerad av Ulrika Forsberg