fbpx Fotboll, mångfald och motståndskraft Skip to main content

Skyddar världens flyktingar.

Fotboll och mångfald i flyktingläger

Maj 5, 2021

Min familj flydde från inbördeskrig i Liberia till ett flyktingläger i Guinea i Västafrika. Jag älskade att spela fotboll och lärde mig värdet av mångfald.

Varlee S. Fofana, i vit tröja brevid kvinnan till höger, i flyktinglägret Kouankan i Guinea.
Foto: Varlee S. Fofana
Varlee S. Fofana, i vit tröja brevid kvinnan till höger, i flyktinglägret Kouankan i Guinea.

Fotboll, mångfald och motståndskraft

Jag växte upp med mina föräldrar i flyktinglägret Kouankan i det västafrikanska landet Guinea.

Vi flydde till Kouankan för att undkomma inbördeskriget i vårt hemland Liberia som gränsar till Guinea. Jag gick från att bo i ett relativt likformigt samhälle till ett där människor talade olika språk och hade olika kulturer.

I början hade jag svårt att förstå och relatera till människorna omkring mig. Det var krångligt att leka med andra på grund av språket och kulturella skillnader.

Kärlek till fotboll

Jag omfamnade mitt nya, mångsidiga samhälle och använde min kärlek till fotboll för att få kontakt med andra flyktingar.

Varje år firade vårt flyktingläger årsdagen av Afrikanska unionen och Förenta Nationerna. Festerna förde samman de olika zonerna i lägret för att komma ihåg våra gemensamma egenskaper som afrikaner och uppskatta mångfalden.

Kärlek till spelet

De dagarna spelade jag och andra barn i fotbollslaget från zon sju. Vår delade kärlek till spelet förenade oss och lindrade våra bekymmer och kamp.

Jag tyckte om att ha kul med de andra flyktingarna och vi lärde känna varandra.

Lägret skyddade mig från våld

Flyktinglägret skyddade mig från våldet i det till synes oändliga kriget i Liberia, men livet i lägret var inte lätt.

Jag somnade ofta på fastande mage och var tvungen att ha  flera tunga jobb för att klara vardagen. Jag samlade ved i skogen för att sälja och plogade jordbruksmark till mina grannar.

Mina föräldrars höga ålder hindrade dem från att hjälpa till med det tunga arbetet. Mycket av ansvaret föll på mig. Jag tvingades att växa upp snabbt för att skaffa mat och kläder till mig själv och min familj.

Självförsörjande och motståndskraftig

När jag stötte på probelm i mitt liv efter tiden som flykting tänkte jag tillbaka på mitt kämpande i Kouankan. Ändå är jag tacksam för min erfarenhet i flyktinglägret.

För det första lärde jag mig att klara mig själv och vara motståndskraftig. När min familj återvände hem till Liberia – efter sju år på flykt – följde våra problem med oss.

I stället för att bli avskräckt av situationen fortsatte jag att stödja min familj. Jag sålde fotogen, risbröd, ljus och kokta ägg på gatorna i flera timmar varje dag.

För det andra lärde jag mig att leva med människor från olika kulturer. Det gjorde det möjligt för mig att förstå de olika etniska folkgrupperna i efterkrigstidens Liberia, trots fördomarna mot mitt folk, Mandingo, som huvudsakligen är muslimsk.

För det tredje blev jag mer förstående för andras kämpande. Jag bestämde mig för att jag ville hjälpa till att skapa en spännande och hållbar framtid för ungdomar i Liberia.

Värdet av mångfald

Fyra år i rad har jag arbetat med Liberias utbildnings- och hållbarhetsinitiativ för att organisera debatter och lokala frågetävlingar där gymnasieelever kan utforska sina akademiska talanger och intressen.

I mitt arbete har jag lärt mig mer om de utmaningar som påverkar Liberia – som dålig utbildning och egenmakt för ungdomar.

I framtiden vill jag utveckla mer banbrytande lösningar för att förbättra utbildningen i Liberia och stärka ungdomar.

Jag hoppas att kunna starta gratis skolor runt om i landet med moderna klassrum för att hjälpa de tusentals barn som inte går i skolan att upptäcka möjligheterna med en utbildning.

Mina erfarenheter i Guinea som flykting och i Liberia efter inbördeskriget lärde mig inte bara motståndskraften och värdet av mångfald, utan inspirerade mig också att hjälpa andra och arbeta för att förbättra mitt samhälle.

Jag hoppas att förändra historien för Liberia och Liberias ungdomar.

Av Varlee S. Fofana

Varlee S. Fofana

Varlee S. Fofana är student vid African Leadership Academy i Sydafrika. Han är från Liberia och bodde i Kouankan, Guinea, som flykting under det liberianska inbördeskriget. Från denna erfarenhet blev han inspirerad att skriva berättelser.

Inbördeskriget i Liberia

Inbördeskrig i Liberia bröt ut i december 1989. Cirka 750 000 civila tvingades på flykt innan det blev fred 2003. Mellan 2004 och 2012 kunde 155 560 återvända frivilligt med stöd från UNHCR, FN:s flyktingorgan.

Källa: unhcr.org

Du kan hjälpa!

Varje år tvingas miljoner barn och familjer lämna sina hem för att fly undan krig och konflikter. Många söker skydd hos UNHCR. Där får människor tak över huvudet, mat och vatten.

För att ha möjlighet att hjälpa dem att överleva behövs din hjälp. Du kan se till att människor på flykt får nödhjälp och en trygg vardag. Din gåva ger barn chansen att vara barn – som att leka och spela fotboll utan att vara rädda.

Ge en gåva
Av: Ulrika Forsberg, Webbansvarig