Skönhetssalongen som ger hopp till kongolesiska flyktingkvinnor
Krig, fängelse, våldtäkt och fattigdom kunde inte avskräcka en kongolesisk flyktingkvinna i Kampala från att uppnå sin dröm om att öppna en skönhetssalong för att försörja sin familj.
Skönhetssalong i Kampalas slum
Få kunder kommer till salongen med det enkla namet ”Beauty Salon” (skönhetssalong) i Kampalas slum. Men för flyktingkvinnan som äger salongen, Rosett Wabenga, är det en dröm som gått i uppfyllelse.
"Jag är en väldigt lycklig kvinna som har den här salongen. Det finns inte ord som kan beskriva hur tacksam jag är för att UNHCR har hjälpt mig att uppfylla min dröm", säger Wabenga och menar ett litet nystartslån som UNHCR hjälpte henne med.
Hon har en svår resa bakom sig. "Det har varit en smärtsam resa, traumatisk och fylld av sorg," berättar den ensamstående mamman, medan hon torkar bort en tår.
Den sista gången hon såg sin man, en politisk aktivist, släpades han bort av beväpnade män som bröt sig in i deras hem i Goma, i östra Demokratiska republiken Kongo (DRK). 2006 kastades han i fängelse, och hon har inte hört något från honom sedan dess.
"Det var skottlossning överallt. Jag var tvungen att fly från mitt hem med mina barn," säger Wabenga och minns händelserna för sju år sedan. Hon hade turen att träffa en lastbilschaufför som förde familjen till Uganda. Han släppte av dem vid en kyrka i utkanten av den ugandiska huvudstaden Kampala.
"Jag var så vilse i den nya staden," avslöjar Wabenga. En person vid kyrkan styrde henne i rätt riktning för att ansöka om flyktingstatus.
Wabenga som nu är 37 år, hittade ett jobb som servitris, men pengarna räckte inte för att försörja familjen. "Hemma var jag frisör och här i Uganda jobbade jag som servitris", sade hon. "Det här är inte det jag ville, det var inte min dröm."
Hon bestämde sig för att söka hjälp på Interaid, en organisation som ger rådgivning om hälsa och juridiska frågor och som finansieras av UNHCR. Förra året fick mer än 19 000 flyktingar hjälp där. Det gällde allt från asylfrågor och fysiska funktionshinder till utbildning och försörjningsstöd.
Det gick två år, men Wabenga gav inte upp. Varje dag vaknade hon klockan 06:00 och gick till InterAids kontor. "Jag blev till och med kompis med personalen, vakterna och andra flyktingar," konstaterar hon. "Jag visste vad mitt mål var, att öppna en salong. Jag tänkte inte ge upp."
Efter allt hon hade utstått i Demokratiska republiken Kongo, var Kampala inte den fristad hon hade hoppats på. 2010 blev Wabenga kidnappad av tre män. Hon kastas in i en bil och kördes bort. Allt hon minns var att hon vaknade upp på ett sjukthus i Kampala där läkarna sa att hon hade blivit våldtagen. De som begick övergreppen har aldrig hittats.
”InterAid hjäpte mig att ta tillbaka kontrollen över mitt liv när jag trodde att det inte gick”, säger hon och tänker på den hjälp hon fick.
Slutligen kom hon upp med en vinnande affärsidé som gav henne ett nystartarlån från InterAid på cirka 2000 kronor. Nu kunde hon äntligen öppna en skönhetssalong. Här flätor hon inte bara hår, utan tjänar också lite extra pengar på utbildning av andra frisörer på uppdrag av InterAid och UNHCR. Nu kan hon arbete med det hon helst av allt vill.
"Mina grannar respekterar mig” säger Wabenga stolt. "De vet var mina pengar kommer ifrån och de har stöttat mig. En dag jag kommer att lyckas med mitt hårda arbete."