Fotoutställning om flyktingar på Stockholms Central

2015 kom tusentals flyktingar till Stockholms Central. Fem år senare visas en utställning – på samma plats – om de som har sin hemnyckel kvar.

31 augusti, 2020
Ahmad & Ahlams nycklar till sitt hem i Homs samt nyckelring.
Foto: UNHCR/Pieter ten Hoopen
Ahmad & Ahlams nycklar till sitt hem i Homs samt nyckelring.

Hoppet om ett hem

Fem år sedan svenskarna med öppna armar mottog de tusentals människor på flykt som kom till Stockholms Centralstation 2015, öppnar Sverige för UNHCR en fotoutställning på samma plats för att uppmärksamma att alla människor borde få ha ett hem att komma till.

Utställningen "Hoppet om ett hem" visas 31 augusti–6 september.

– Genom att fokusera på något så vardagligt som hemnycklar - något som vi alla bär runt på i fickan utan att direkt lägga något vikt vid dem - hoppas vi kunna väcka igenkänning och sympati för den svåra resa som dessa människor har varit med om. Med utställningen vill vi bort från siffror och statistik och istället fokusera på personliga berättelser, säger Åsa Widell, generalsekreterare på Sverige för UNHCR.

"Flyktingkrisen pågår i allra högsta grad"

Tillsammans med fotografen Pieter Ten Hoopen, som tidigare ställt ut på bland annat Fotografiska i Stockholm, har Sverige för UNHCR dokumenterat dessa hemnycklar och personerna som äger dem, och skapat en utställning som tar plats på just Stockholms Centralstation.

– Det pratas ofta om flyktingkrisen som något som varit, som skulle vara över nu. Det är precis tvärtom, idag är närmare 80 miljoner människor på flykt vilket är fler än någonsin. Flyktingkrisen pågår i allra högsta grad.

– Vi fick möjlighet att använda en av Jernhusens ytor på Centralstationen för att kunna uppmärksamma det som hände där 2015 och påminna om det som händer nu. Pieter och vi har varit i kontakt tidigare så det kändes kul att kunna göra det här projektet tillsammans för att uppmärksamma situationen för människor på flykt, säger Åsa Widell, generalsekreterare på Sverige för UNHCR.

Publicerad av Ulrika Forsberg