Vad händer när planen lämnar Kabuls flygplats?

UNHCR:s chef Filippo Grandi berättar om att krisen i Afghanistan bara har börjat när flygplanen lämnar och det afghanska folket är kvar:

Evakueringen från Afghanistans huvudstad Kabul går mot sitt slut. En större kris har bara börjat.

Att fly från sitt hemland är en fruktansvärd känsla av förlust. Scenerna på Kabuls flygplats de senaste dagarna har skapat en enorm medkänsla för tusentals rädda och desperata afghaner.

När de bilderna har bleknat från våra skärmar kommer det att finnas miljoner människor som behöver omvärldens hjälp.

FN uppmanar talibaner och alla andra parter att respektera de mänskliga rättigheterna, särskilt kvinnors och flickors – medan att världen tittar på.

Hittills har världens fokus i Afghanistan varit alldeles för begränsat. Evakueringen har utan tvekan räddat tiotusentals liv, och de insatserna är lovvärda.

När flygtransporter och mediebevakning är över kommer den överväldigande majoriteten av afghaner, cirka 39 miljoner, att vara kvar i Afghanistan.

Folket i Afghanistan behöver oss – regeringar, medmänniskor som du, vanliga medborgare – att stå upp för dem och vara uthålliga.

Miljoner på flykt i Afghanistan

Cirka 3,5 miljoner människor har redan fördrivits av våld i landet – mer än en halv miljon sedan början av året. De flesta har inga vägar till säkerhet.

Och mitt i den akuta krisen är hjälpinsatsen i Afghanistan fortfarande desperat underfinansierad.

Medan många afghaner fortfarande är på flykt i landet börjar andra att hitta tillbaka till sina hem efter våldsamma strider. Alla förlitar sig på humanitär hjälp – som snabbt behöver skalas upp.

Flyktingar

Vissa afghaner kommer oundvikligen att behöva söka skydd över landets gränser. De måste ha rätt att söka internationellt skydd och gränserna måste hållas öppna.

De länder som gränsar till Afghanistan och som har tagit emot flyktingar i årtionden behöver mer stöd.

Nu kan grannländerna möta nya flyktingströmmar från Afghanistan medan de fortsätter att hjälpa dem som redan bor där – deras hopp om att återvända har minskat.

I fyra decennier har Pakistan och Iran tagit emot miljoner afghanska flyktingar. 2,2 miljoner är registrerade, siffran är troligen mycket större.

Ett stort antal återvände hem efter 2001 med förhoppningar om en bättre framtid.

När vi fortsätter att uppmana länder att hålla sina gränser öppna behöver fler stater dela det mänskliga ansvaret. Inte minst med tanke på den kritiska situation som Iran står inför till följd av covid-19.

Flyktingar behöver långsiktiga lösningar. De allra flesta kan återvända hem frivilligt när förutsättningarna är rätta och vid den tidpunkt de väljer.

Behov av platser för vidarebosättning

Vidarebosättning till tredjeland (kvotflykting) är en chans för de mest utsatta att bygga upp sina liv i ett nytt land. Det är ett alternativ för endast en liten del av världens flyktingar.

För de afghanska flyktingarna, efter 40 år av obeveklig konflikt i landet, liksom för andra på flykt från svåra konflikter runt om i världen, är antalet platser för vidarebosättning redan fruktansvärt otillräckligt.

Fler alternativ till vidarebosättning behövs. De är kritiskt viktiga, inte bara för att rädda liv utan också som en demonstration av god vilja mot och stöd för de länder som har tagit mest ansvar för de fördrivna.

När människor världen över välkomnar afghaner till sina samhällen och hem, kan vi inte glömma dem som har blivit kvar. Vi måste möta de mänskliga behoven i Afghanistan och grannländerna, och vår insats måste vara kraftfull.

Att stå upp för folket i Afghanistan innebär att stå upp för dem alla – oavsett om de har sökt skydd i ett annat land eller plockat upp spillrorna av sina egna hem.

De som kämpade efter en plats på evakueringsflygen från Kabuls flygplats är desamma som de som kan tvingas fly över över gränsen under de närmaste veckorna och månaderna.

Vi har visat sympati och solidaritet för afghaner under de senaste dagarna. Låt oss fortsätta att göra det.

Det är dags för oss att verkligen leva upp till kravet på internationellt samarbete som uttrycks i 1951 års flyktingkonvention.

Flygplanen från Kabul kommer att sluta om några dagar, och tragedin som utspelar sig kommer inte längre att vara lika synlig.

Tragedin kommer att fortsätta att vara en daglig verklighet för miljontals afghaner. Vi får inte vända dem ryggen. En mycket större mänsklig kris har bara börjat.

Filippo Grandi, FN:s flyktingkommissarie

Källa: unhcr.org