Världsdagen för humanitärt arbete

Den 19 augusti varje år uppmärksammas Världsdagen för humanitärt arbete till minne av de 22 hjälparbetare som dödades och över 100 människor som skadades när FN:s kontor i Bagdad bombades 2003.

Bland de som omkom fanns UNHCR-medarbetaren Sergio Viera de Mello som då var FN:s sändebud i Irak.

2009 utsågs Världsdagen för humanitärt arbete den 19 augusti för att minnas människor som Sergio Vieira de Mello, som förlorade sitt liv för att modigt hjälpa människor i nöd.

På engelska heter dagen World Humanitarian Day och förkortas ofta WHD.

UNHCR, hjälporganisation inom FN

UNHCR, FN:s flyktingorgan är en humanitär organisation som grundades 1950 med uppgift att rädda liv, skydda flyktingars rättigheter och ge människor på flykt ett liv i säkerhet.

UNHCR arbetar över hela världen – i allt från stora städer till avlägsna byar och gränsområden. Under årens lopp har mer än fyrtio av UNHCR:s fältarbetare omkommit i tjänsten och ännu fler har skadats eller kidnappats.

En hyllning till dig som hjälper

Vi hyllar också de som ägnar sina liv åt att hjälpa andra. Från våra fantastiska givare till UNHCR:s hängivna personal, engagerade volontärer och en hjälpsam lokalbefolkning. Till alla som kämpar för att göra världen lite bättre för miljoner människor som har tvingats lämna allt bakom sig och fly för sina liv.

Trots stora säkerhetsrisker i konflikter förblir UNHCR:s personal mer engagerad än någonsin.

Det var krisernas kris. Olycksbådande moln samlades över Mellanöstern i början av 2003.

Hjälporganisationer rustade sin beredskap i väntan på en överhängande katastrof som hotade att dränka hela regionen.

Efter Gulfkriget 1991 hade två miljoner människor tvingats fly från sina hem.

Beslutsamma om att den här gången inte bli överrumplade av ännu en mänsklig flodvåg, placerade hjälporganisationer bataljoner av fältarbetare, tält och förnödenheter över hela Mellanöstern ... och väntade.

Det var en flyktingkris som aldrig hände.

Bepansrade kolonner rullar in

När amerikanska och de allierades bepansrade kolonner rullade upp Saddam Husseins armé inom några veckor, satt Iraks befolkning i sina städer och byar och avvaktade. Bara några tusen sökte skydd utanför Irak.

Med kriget till synes över och krisen som kunde undvikas vändes uppmärksamheten ... för en kort stund ... mot att hjälpa miljoner irakier på flykt att återvända hem.

Kanske hade en vändpunkt i en av världens äldsta mänskliga kriser äntligen nåtts. Skulle nu miljontals fördrivna civila snart strömma tillbaka till sina sedan länge övergivna hem?

Den här drömmen krossades nästan omedelbart.

Bilbomb exploderar

På den ljusa, klara morgonen den 19 augusti körde en orange flakbil ner på en tillfartsväg och parkerade utanför FN:s högkvarter i den irakiska huvudstaden Bagdad.

Sekunder senare exploderade mer än 900 kilo sprängämnen i fordonet i ett eldhav. Tjock rök dödade och förstörde.

Stora delar av huvudbyggnaden vid FN:s högkvarter i Canal Hotel raserade.

Tjugotvå människor dödades, bland dem Sergio Vieira de Mello som var chef för FN:s uppdrag i Irak, och 150 sårades.

– Det känns som en mardröm som vi hoppas att vakna upp ur. Om det bara var så, sa den dåvarande generalsekreterare för FN Kofi Annan.

Mardrömmar

Massakern i Bagdad var det mörkaste ögonblicket i FN:s historia.

Tre år tidigare mötte UNHCR sin egen värsta mardröm. Den 6 september 2000 stormade en noga samordnad mobb av milissoldater UNHCR:s kontor i staden Atambua i Västtimor. De slog ihjäl tre anställda och brände sedan deras kroppar.

Dagar senare, en halv värld bort i den afrikanska staten Guinea, dödades fältarbetaren Mensah Kpognon av beväpnade rebeller.

– Varför drabbas oskyldiga, obeväpnade hjälparbetare på det mest brutala sätt? Vad kan vi göra för att skydda goda människorna på onda platser?

Källa: UNHCR Refugee Magazine 2003