Flyktingar trotsar översvämningar, väpnade gäng och förrädiska vandringsleder i desperat jakt på mat, mediciner och skydd i Cúcuta i Colombia.

Trotsar banditer och gäng i jakt på mat

Venezuelan Jose Luis Jimenez trotsar banditer och beväpnade gäng för att korsa gränsen till Colombia i en desperat jakt på mat till sin familj – den här veckan var det farligare än vanligt.

När gränsbron stängde, anslöt han sig till tusentals andra venezuelaner som korsar den strömmande floden till gränsstaden Cúcuta för att få tag i mat.

I ett kök – som stöds av UNHCR och drivs av den lokala kyrkan – är han bland tusentals hungriga venezuelaner som köar för en varm måltid.

– Jag är så tacksam till UNHCR och kyrkan, berättar Jose, en väderbitna 48-åring och fortsätter: "Jag behöver den här hjälpen för att överleva och ge mina barn mat. Jag vet inte vad jag skulle göra om den inte fanns."

Köket som serverar 8000 måltider

Hyperinflation, matbrist, politisk oro, våld och förföljelse har gjort att mer än 2,7 miljoner människor har lämnat Venezuela sedan 2015.

I köket – La Divina Providencia eller Divine Providence – serveras upp till 8000 måltider om dagen och är en livlina för flyktingar som passerar genom Cúcuta. Och också till människor som Jose Luis, som bor i Venezuela och dagligen tar sig över gränsen till Colombia. Duschar, vårdpersonal och rättshjälp finns också där.

Några extra pesos ...

För att tjäna några extra colombianska pesos bär han tunga packlådor till andra venezuelaner som tar sig till Cúcuta för att köpa mat, mediciner eller andra varor som är knappa eller omöjliga att hitta i sitt land.

Liksom tusentals landsmän vandrar han längs de förrädiska "trocherna" – leriga vandringsleder som skär genom buskskogar längs floden Tachira som utgör gränsen mellan Venezuela och Colombia.

Han vadar till andra sidan med det mörka vattnet upp till midjan med tunga lådor, resväskor eller bildäck.

Det är ett svårt och farligt jobb i bästa tider – floden är benägen att svämma över och i strömmen flyter ofta stockar och döda djur. Ännu värre, flyktingar är enkla villebråd för gäng och beväpnade grupper längs vandringslederna.

Översvämningar

Förra tisdagen, efter kraftiga regn, blev flodkorsningen för farlig – även för vana människor som Jose Luis. Han var en av 46 000 venezuelaner med akuta hjälpbehov som forcerade sig över Simon Bolivar-bron mellan den venezuelanska staden San Antonio de Tachira och Cúcuta i Colombia förra veckan.

Med några undantag för akuta humanitära nödfall har bron varit stängd för fotgängare sedan 23 februari.

Kaos och trängsel på gränsbron

Vid ett tillfälle – när människor försökte ta sig i båda riktningarna – brast avspärrningarna. Gråtande bebisar, ängsliga småbarn och utmattad gravida kvinnor riskerade att trampas ner av folkmassorna - lyckligtvis rapporterades inga personskador.

Nästa dag såg UNHCR:s fältarbetare hundratals venezuelaner som korsade floden på hemgjorda flottor eller med hjälp av rep som kastades över forsande strömmen.

Regnsäsongen gör gränskorsningar mycket farliga.

– Situationen visar farorna med osäkra och spridda flyktvägar för människor som är desperata. Även om Tachirafloden tillfälligt sjönk under onsdagen gör regnperioden situationen farlig, berättar UNHCR-talesperson Andrej Mahecic.

Förra året ansökte mer än 250 000 venezuelaner asyl i främst Latinamerika. Utöver dem har 1,3 miljoner venezuelanska flyktingar och migranter andra former av laglig vistelse i Latinamerika.

Men många venezuelaner förblir i en oskyddad situation som inte ger dem tillgång till grundläggande rättigheter och utsätter dem för risk för utnyttjande och missbruk.

Källa: unhcr.org - Venezuelans risk life and limb to seek help in Colombia