2 år efter Alan Kurdi - barn fortsätter att dö på Medelhavet

"Gråt inte, mamma. Räddningsbåten är på väg."

Vågen kom emot dem. Hope* höll sina tre döttrar nära sig på den överfulla jollen. Ingen av dem kunde simma.

"Gråt inte, mamma. Räddningsbåten är på väg." De orden var 10-åriga Mercys* sista.

När räddningsbåten kom i sikte greps de 130 passagerarna av panik. Deras jolle drev runt utan motor på det öppna Medelhavet. De som kunde simma hoppade i vattnet. Det blev obalans och jollen kantrade.

Hope tog ett fast grepp om sin bäbis Faith* och ramlade i vattnet. Fem minuter senare grep en hand tag i henne och hon drogs upp i räddningsbåten.

"Läget var akut, hon andades inte"

– Min andra dotter satt där. Jag frågade henne, "var är hon (bebisen)?" Läget var akut, hon andades inte. De tog henne till det stora fartyget och försökte rädda henne, men det fanns inget de kunde göra", berättar Hope, som var dagislärare i sitt hemland Nigeria.

– Jag sa till räddningsteamet att min tredje dotter var kvar i vattnet. De letade efter henne, men hon var borta, berättar Hope

Två år sedan Alan Kurdi

I september 2015 spreds fotografiet på Alan Kurdi över världen. Bilden på det lilla syriska barnet som flöt upp i Turkiet grep tag i våra hjärtan och blev en symbol för krigets och flyktens fasor. 

Läs mer: Poeten Emi Mahmoud beskriver bilden av Alan Kurdi (dikten är tillägnade de som mist sina liv i försök att nå säkerhet).

Nästan två år senare drunknar barn fortfarande - som Hopes döttrar, bara åtta och 14 månader. I hopp om ett tryggt liv riskerar människor sina liv i försök att korsa Medelhavet för att nå Europa.

8 500 har dött

Sedan september 2015 har minst 8 500 människor dött eller är saknade på Medelhavet, ett okänt antal är barn.

– Även om antalet flyktingar och migranter i Europa har minskat sedan Alans död fortsätter människor att göra resan och många har förlorat sina liv, säger UNHCR i ett pressmeddelande i går.

I båt utan flytväst

Hopes man hade redan flytt till Europa efter utbrett våld i Nigeria. Hope och hennes döttrar följde efter. De tog den farliga resan genom öknen till Libyen. Där betalade de smugglare för att ta dem till Italien i en överfull båt - utan flytvästar, och inte ens en telefon för att ringa efter hjälp.

Asyl i Italien

– När jag bestämde mig för att resa med mina döttrar hade jag inget annat val, säger Hope.

Hon har sökt asyl i Italien och bor i ett mottagningscenter i Messina med sin enda överlevande dotter Charity*.

Akut behov av säkra vägar

UNHCR är tydlig med att det internationella samfundet behöver göra mer för att stoppa att unga liv går förlorade till sjöss.

– Det akuta behovet av lösningar för de här barnen och andra på resande fot finns kvar. Om människor inte ser något hopp och lever i rädsla, kommer de att fortsätta riskera sina liv på desperata resor, sade UNHCR.

Politiska ledare måste samarbeta för att skapa säkrare vägar, bli bättre på att informera om farorna och framförallt att lösa konflikter och skapa möjligheter i hemländerna.

*Namnen är ändrade av säkerhetsskäl

Källa: unhcr.org