Ramadan, corona och flyktingar – om att hålla avstånd

– Vi ber vår morgonbön, sen gör vi frukost. Min fru är trött ibland, så jag hjälper henne. Jag ger henne mediciner, berättar Mohamad.

Kriget i Syrien tvingade Mohamad att fly för sitt liv. Han fick lämna sin familj och sitt arbete bakom sig.

– Jag önskar att jag kunde ge henne allt hon behöver. Det krossar mitt hjärta när jag inte kan ta hand om henne. Vi har inget annat val än att dra ner på maten. Annars har vi inte råd med el och vatten, fortsätter han.

– Jag är 73 år. Jag har sett allt. Det bra och det dåliga. Men jag har ingenstans att ta vägen. Det finns inget bättre än att vara med sina barn i sitt eget land.

Tusentals familjer tvingas tillbringa ramadan på flykt.

UNHCR hjälper äldre människor som Mohamad och hans fru under ramadan.

Den 18 maj publicerade Al Jazeera en kolumn (op-ed) av UNHCR:s chef Filippo Grandi med rubriken "Why we must help – and learn from – refugees this Ramadan" (Varför vi behöver hjälpa och lära av flyktingar under ramadan).

Här är ett utdrag:

Ramadan 2020 är sig inte lik. Världen över står de muslimska moskéerna tomma och måltiden iftar som bryter fastan varje kväll är ovanligt tyst.

Det sociala umgänget som vanligtvis kännetecknar den heliga månaden finns inte, nu när världen kämpar mot en global hälsokris.

För många familjer har de här oroande tiderna förvärrats av den negativa ekonomin till följd av pandemin. Företag och jobb är förlorade. Många undrar hur de ska att klara sig under krisen – och efter krisen.

För miljoner muslimer som har tvingats fly från krig och konflikter i sina hemländer har coronakrisen förvärrat deras lidande. Deras hälsa hotas av en osynlig fara som ingen är utrustad för att hantera.

Människor på flykt lever ofta i trångboddhet – i tätbefolkade tältläger – och saknar ofta tillgång till vatten, toaletter och sjukvård.

Den plötsliga kollapsen av arbetsmarknaden som har orsakats av isolering har haft oproportionerliga följder på de fattigaste i samhället.

Utan besparingar att falla tillbaka på, står många inför svår nöd och vidtar desperata åtgärder för att överleva.

UNHCR:s fältarbetare som arbetar mitt i coronakrisen rapporterar om oroande trender. Många flyktingar har inte råd med hyran och har blivit hemlösa, andra tvingas hoppa över måltider eller gå utan mediciner.

Trots det skrämmande och okända läget som vi idag befinner oss i, har ramadans värderingar – medkänsla och givmildhet – visat sig när vi hjälper varandra.

Många har givit sitt stöd under ramadan som nu går in på sista veckan.

I många delar av världen gör flyktingar vad de kan för att hjälpa andra genom krisen.

I Schweiz levererar syriska flyktingar mat och gör ärenden till den utsatta lokalbefolkningen. Afghanska flyktingar i Malaysia tillverkar skyddsutrustning till sjukvårdare vid frontlinjen.

Det är gemensamma insatser som krävs för att klara den här globala krisen.

Till exempel Huda, en syrisk änka som har tillbringat de senaste fem åren i ett flyktingläger i Libanon med sina barn. Trots att hon lever i extrem fattigdom och måste låna pengar för att överleva tar hon det lilla hon har denna ramadan. Huda lagar stora måltider som hon delar med sina grannar. Hon hjälper dem att fira den heliga månaden.

Coronapandemin har medfört stora förluster och svårigheter. Men den har också väckt handlingar av vänlighet och medmänsklighet. Många har omprövat vad som är viktigt i livet.

Den här ramadan märker världens muslimer att de måste anpassa sig till en ny verklighet – långt hemifrån eller på avstånd från sina vänner och familjer.

Det finns mycket att lära av flyktingars erfarenheter.

För dem är "avstånd" vardagen som har pågått i åratal, eller till och med i decennier. Deras styrka och mod inför motgångar. Deras hängivenhet till familj och vänner. Deras instinkt att dela ansvar för att hjälpa de mindre lyckligt lottade i samhället.

Det är värt att komma ihåg att människor som har tvingats fly från konflikter, våld och förföljelse lever i osäkerhet varje dag.

Källa: unhcr.org